once more, with feeling.

Vi befinner oss just nu i "den spanska veckan", som Bengt väljer att kalla det. Det enda det innebär är att vi äter middag sent. Väldigt sent. I måndags började vi laga mat någongång runt tio. I tisdags hade jag varit i gamla lägenheten och kom hem vid nio, väldigt hungrig. Vi ringde Saigon, som hade semesterstängt. Vi ringde pizzerian på Västra vägen, de hade slut på ost! Vi ringde pizzerian på Götgatan tio minuter innan de stängde och där gick det äntligen vägen. Middag efter tio då igen alltså, och jag kan tillägga att jag inte var på världens bästa humör efter att inte ha ätit något på tio timmar. Igår var vi tidiga och åt redan halv tio. Idag... Ja idag har vi inte ens varit och handlat än.